tisdag 18 november 2008

Och vad ska du bli när du blir stor lilla vän?

Idag var jag på en inspirerande föreläsning med Mia Börjesson. Den hette "i huvudet på en tonåring" och riktade sig till tonårsföräldrar och människor som jobbar i den branschen. Det var min chef som hade bjudit dit oss och innan vi satte oss för att lyssna viskade hon till mig att de ringt från förskolejobbet och för att få referenser på mig. Det gjorde mig lite nervös..

Föreläsningen var iallafall riktigt givande även om den var lite kort tyckte jag.

Har ni någonsin tänkt på att tonåringar har bara funnits i Sverige sen 1950talet?? Och att det inte alls är så vanligt att det finns i andra delar av världen.

Men vad är då tonåringar?
Ja självklart är ju ingen tonåring den andra lik men tonåring är ju det där mitt emellan barndomen och vuxenlivet. När man frigör sig, upptäcker sin nya kropp och i allmänhet förbereder sig för vuxenlivet. Förr var det minnsan inte så mycket förberedelse det var barndom och sen plopp in i yrkes och vuxenlivet.
På frågan om det var något som bekymrade henne svarade Mia att det var att vi drar i tonåren från båda hållen. Dels så kastas barnen in i tonåren långt tidigare vid tioårs åldern redan eller ännu tidigare börjar de klä sig och bete sig som tonåringar... vad ska de då gör när de väl är tonåringar? Och dels är det alltför många vuxna som inte vill lämna ungdomen och på sätt och vis aldrig växer upp. Hon nämnde speciellt alla dessa 27åringar som fortfarande ser sig själva som ungdomar.

Där får man sig en liten tankeställare... för i mångt och mycket kanske jag fortfarande beter mig som en tonåring, medan jag faktiskt lever i ett vuxet liv och i en vuxen kropp. Det kanske är dags att växa upp alltså. Och det är väl så dags att komma på det nu då kanske när jag strax ska in i "det riktiga" arbetslivet.

Men vad ska jag bli då när jag blir stor?
På sätt och vis har jag ju redan bestämt det... Jag ska ju bli förskolelärare. Eller? Är det det jag vill mest? Är det vad jag är ämnad för? Efter föreläsningen kännde jag mig verkligen peppad till att jobba med ungdomar och samtidigt väldigt entusiastisk och fruktansvärt livrädd för vilken besked jag kommer få från förskolan när de har bestämt sig. Mitt unga osäkra jag pratade en liten stund med min far som sade att det är framförallt en konstnär jag är. Hmm tänkte jag, det kan jag ju inte livnära mig på. Visst försöka går ju alltid, men jag vill ha en säkerhet, ett fast jobb, en trygg punkt och en stadig inkomst. Jag kommer aldrig våga satsa fullt ut på någon av de konstnärliga ådrorna jag har. Det var min tanke redan i högstadiet och det är vad som alltid följt med mig. Att jag vill ju både göra något jag tycker om men samtidigt kunna tjäna pengar och överleva också. Det är därför jag aldrig sökt en skådespelarutbildning och det är därför jag valde att läsa både teaterpedagog och lärarutbildningen. För att kunna känna mig säker på att ha valmöjligheterna att tillfredsställa båda behoven (Även om lönerna nu borde höjas för båda dessa yrken).

Men det finns ju så många fler val än skådespelare eller lärare... Är det kulturskolelärare jag vill vara, eller förskolelärare, fritidspedagog, barnboksförfattare, särskolelärare, lärare för de yngre åldrarna eller för de äldre? Eller är det kanske cirkelledare och föreläsare för vuxna såsom Mia Börjesson är som jag ska bli? Nå i så fall får det vänta tills jag vuxit upp lite till.

För att reda ut lite i hjärnan och för att jag tyckte det verkade lite kul så kommer här iallafall ett personlighetstest som kanske eller kanske inte kan bringa lite klarhet i vem jag är. (Testet kommer från den här sidan)

Din personlighetstyp:
Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare.

Ja du, det stämmer väl ganska bra iallafall...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror att tonåringsbiten har lite med att vi unga vuxna inte flyttar hemmifrån för gott förrän sent. svårt att betrakta sig vuxen
med föräldrarnas tonårsförväntningar på sig!

jag hoppas du får jobbet. Så kan du tänka undertiden! Mitt resultat i personlighetstestet var:

Kraftfulla, originella och känsliga. Slutför vad de påbörjat. Extremt god människokännedom. Lyhörda för andras känslor. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Respekterade för sin starka vilja att göra rätt. Oftare individualister än ledare eller underordnade andra.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Personalvetare, juristassistenter, lärare, läkare, tandläkare, kiropraktorer, psykologer, skribenter, musiker, artister, fotografer, förskole- och dagispersonal, studievägledare, bibliotekarier, marknadsförare, forskare, socialarbetare

Emanuel Blume sa...

Jag tror överhuvudtaget aldrig att jag har varit tonåring. Har gjort en glidande övergång mellan barn och vuxen sedan jag var tolv och kan nu röra mig fritt mellan de båda. Kanske jag börjat vara lite tonåring nu, vid 24 års ålder.

Kunde inte heller låta bli testet. Blev lite skraj dock av resultatet;

Din personlighetstyp:

Självständiga, originella, analytiska och bestämda. Besitter exceptionell förmåga att omsätta planer i handling. Värderar kunskap och kompetens högt. Vill förverkliga sina visoner. Tänker långsiktigt. Ställer mycket höga krav, både på sig själva och andra. Födda ledare, men kan underordna sig andra ledare de respekterar och litar på.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Forskare, ingenjörer, professorer, lärare, läkare, tandläkare, affärsstrateger, organisationsgrundare, företagsekonomer, affärsföreståndare, chefer, militärer, jurister, advokater, domare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, psykologer, fotografer, forskningsledare, utredare, professionella pokerspelare.

Emma sa...

Godmorgon...

Kunde liksom inte låta bli att pröva personlighetstestet...:)

Fick samma variant som du..

hm.. men både sociolog och forskare fanns med, så lite rätt spår kanske?

Tror också att du är mycket av en konstnär.. Förstår dock ditt argument för att vilja ha en mer säker framtid och en säker inkomst.
Det är en balans det där dock.. ditt skapande ger dig kanske en del som inte ett arbete som lärare ger..? Jag tänker att det kan vara viktigare än man tror att hålla sitt kreativa och skapande själv levande och se till att man får utlopp för "konstnären i sig själv".. Annars riskerar man, tror jag, att bli själsligt olycklig.
Kanske en kombination? halvtid som lärare och resten till konstnären Kattis...?