onsdag 15 april 2009

Bloggtorka

Varför det är så sällan det dyker upp nya inlägg fick sitt tydliga svar i morse. Jag satt uppe säkert två timmar längre än tänkt igår natt, bara för att skriva inlägg och lägga upp bilder. Av någon anledning tar det ibland så lång tid... speciellt när man har många bilder... och att sålla bort har jag aldrig varit bra på :P
Well, skrivandet slutade i princip när jag började på mitt jobb, känner inte att jag hinner att skriva av mig, och det som man behöver få ur sig kanske inte borde komma ut i på internet... Eftersom det mesta som rör sig i mitt huvud är jobb, jobb och jobb. Skrivarhuvudet dyker ju oftast upp nattetid för mig, och ska jag klara jobb får jag faktiskt se till att sova istället för att skriva om nätterna. I natt bloggade jag.... imorse försov jag mig!
1+1=katastrof
Tyvärr känner jag inte så här för bara bloggandet. Jag får ångest så fort jag tänker på att göra något annat än jobb. Jag vet inte hur länge det kommer kännas så här, men jag hoppas det försvinner snart. Ångest är överskattat.
Eller är jobb överskattat?
Träning går bra att tänka på också, och ibland går det att koppla av hjärnan undertiden också. Men ångesten verkar förfölja mig lite här och var. Dumma ångest låt mig vara ifred!

måndag 13 april 2009

Söndagsutflykten





I söndags klockan 15.30 gav vi oss iväg, jag och kusinen på våra ädla springare, en säkert tjugio år gammal cresent och en ung hingst från biltema. Jajjemen äntligen äntligen har jag skaffat mig en ny hoj!

Vi hissade våra jacksegel och hoppades på medvind, men tji fick vi och en eller annan uppförsbacke där till. Men målet var bestämt och vi stretade på tills vi äntligen nådde fram, till ormarna! Ivrigare än de flesta småpojkarna drog kusin fram sin kamera och började närgånget försöka fotografera de små liven. Några beslöt sig för att kopulera mitt framför näsan på oss och vi valde att smyga vidare. Vi hade ju även andra djur i kikarsiktet... tofsvipa, sothöns, svan med flera... men tiden började rinna iväg, vi ville hinna bort till sörön för att äta vår pick nick i det gröna innan solen gick ner. Kusin hade sagt att det var minnsan nära, säkert bara några 100tal meter... vi gick och vi gick och vi gick. Det var dryga tre kilometer och en bra bit till kvar till picknickplatsen. Men det var värt varenda steg. Backen var färgad blå av miljontals, miljontals söta sippor och de stora ekarna väcker fantasin hos vem som helst. Längs stigen gick vi och talade om giftiga spottkobror och andra läskiga reptiler som fick oss båda att hoppa högt av möte med de annars så oskrämmande snokarna. Fast jag tror kusin mer blev rädd för mig än för ormarna! Hihi


Vid kullen hade alla små ormar krälat till kojs och turisterna hade slingrat iväg på landsvägen i sina snabba bekväma bilar. För oss väntade en 2mil lång cykelfärd hemmåt och solen stod alldeles för lågt på himlen. Men hemmåt fick vi en aning vind i seglen och lutningen var på vår sida. Vips så var vi hemma igen, med möra små rumpor och ryckande fötter.


En alldeles lagom vacker påskutflykt!



Här är rutten vi tog för den nyfikne.



Ligga i solen är skönt, att gosa ihop sig med varandra är ännu skönare...



Men ibland kan det ju vara skönt att få vara lite för sig själva för lite söndagsmys...

Nu har vi chansen, bäst att skynda sig iväg ...


Hänger du med snygging?


Här kan vi nog få vara ifred!


Ey, hörde du vad dom gör borta i löövehögen... vi drar dit o spanar!

Ey, värsta ormgropen får jag vara med?


Psssst! Det där är bara larv, häng med mig så ska jag visa hur man chillar!


This is the shit man!


Blåsippan ute i backarna står...
Wiii ett ihåligt träd! Vaddå, tar du kort... jag tänkte ju bara...


kika lite :)