söndag 17 maj 2009

Blogg på räls.

Sitter på tåget på väg hem från Östersund. Gröna skogar och blanka sjöar flimmrar förbi i strålande förmiddagssol. Det är ganska fridfullt att åka tåg faktiskt och just idag är det inte heller särskillt långtråkigt, jag har sett till att jag har internet hela resan, åtta timmar kan annars bli ganska mycket. I morse fick jag frukost på bordet av Kusin vitamin. Det var apelsinjuice, fil med müsli från bageriet och färska croissanter med marmelad! Mysigt och gott! Mysigt var det igår kväll också, Kusinbarnen och jag tittade på eurovision tills alla blev för trötta. Jag och barnen gick o lade oss medan Kusin vitamin stannade uppe och fixade och donade en stund till. Vi missade således Norges vinnande nummer, men jag har lyssnat på det nyss och det var riktigt bra Hejja Norge och hurra hurra för er Nationaldag idag! Det lär ju vara enorm glädjeyra i Norge ikväll, man kanske skulle bytt riktning och åkt över dit istället. Men det ska bli skönt att komma hem nu. Det var ganska jobbigt igår. Jag kom till Östersund sju på morgonen, det var ganska kallt och jag ville bara komma fram så fort som möjligt. Jag gick längs storsjön och letade efter rätt gränd att gå upp för. I min iver att få komma fram höll jag på att gå upp fel, men när jag väl var där gick det inte att mista sig. Jag gick in genom den stora faluröda grinden i planket och ringde på klockan utanför. Pappa svarade och tryckte på nyckeln så jag kunde komma in. Självklart tog jag hissen upp. Det spelar liksom ingen roll om jag orkar gå upp för trapporna eller inte, jag vill bara känna lukten av hissen. Den finns bara där i Farmors hiss, ingen annanstans har jag känt den lukten. I hissen sitter en telefon och fast det inte är en lång hissfärd så brukade vi alltid ringa in till farfar när vi var små.
När jag kom in låg farmor fortfarande och sov, jag och pappa åt frukost och sen kom hemtjänsten för att hjälpa farmor en stund. Hon orkade inte upp ur sängen, så när hemtjänsten var klara så gick vi in till henne. Katarina är här sa pappa, Hej farmor sa jag. Farmor bara tittade upp på mig log och fick tårar i ögonen. Jag tog hennes hand och kunde inte göra mycket annat själv. Det kändes så skönt att äntligen vara där och oavsett hur det går framöver så har jag fått vara där uppe o hälsa på henne nu när hon mår så dåligt.
Framtiden går ju inte att förutspå, det är ju inte konstigt att farmor är sängliggandes när hon får så mycket morfin, och det påverkar säkert aptiten och synen också. Hon var så lessen häromdagen att hon inte kan göra något längre, förut kunde hon iallafall lösa korsord eller ligga och läsa. Kunde ju vara skönt med något tidsfördriv när man spenderar så mycket tid i sängen, men när jag kom med mitt storstilta brev så klarade hon inte att läsa det heller. Jag ser bara dubbelt sa hon och bad pappa läsa det högt för henne. Vi pratade litegrann, det märks att hon är med och hon ställde frågor och svarade när vi pratade, men emellanåt var det för jobbigt för henne att prata och vi pratade bara i korta meningar då hon knappt hörde vad vi sa. Större delen av tiden sov hon bara. Frågan finns där hela tiden, var det sista gången jag såg farmor eller kommer hon återhämta sig från alla skador, slippa morfinet och hoppa upp ur sängen igen? Det var iallafall fint att vara där och att Pappa fanns där också. Själv hade jag aldrig klarat det. De är så fina alla fyra syskonen, de avlöser i princip varandra med att vara där uppe hos farmor. Det är ju ingen kort resa som sagt. Skönt att kunna fördriva tiden med lite internet. Ska nog se vidare på en film lite senare. Om jag inte är duktig och kikar igenom c-uppsatsmaterialet. Hemma hos farmor tittade vi jag och pappa i en massa fotoalbum och han visade mig gamla brev, bland annat ett han själv skrivit där han klagade på hur jobbigt allt var med studier som inte var avklarade osv. Så jag brås väl på honom :P Skönt att veta att inte släkten är helt perfekt. För annars beundrar jag dem hemskt mycket framför allt min farmor och farfar.

Tänker på dig farmor!

onsdag 13 maj 2009

Nervöst

Förskolansdag -Kattis är konfrensier och varken jag eller dagisbarnen har hunnit öva tillräckligt. Vi har ingen bro till bockarna bruse. Hjälp!!
Till kvällen blir det vårruset och mina ben och fötter är inte i bra skick.
I helgen blir det Östersund helgen efter Umeå. Livet snurrar på snabbt snabbt snabbt...

Livet...


Moster igen, en liten flicka, rysligt söt men lungan full av gröt. Flickan får stanna kvar förhoppningsvis bara några dar.

Född på farmors födelsedag, gör varenda släkting glad! Farmor fäller en tår och jag saknar hennes gråa hår. Dags att åka norrut innan gråa hår tar slut.


Livet ger och livet tar, ta vara på det vi har.

Hur tar man vara på livet på bästa sätt, vad är fel och vad är rätt?
Följa sina drömmar eller följa livets strömmar?
Ge och ta vilka beslut är bra?