Ett avlångt land fylldes till bristningsgränsen av fluffig snö och glasklar is.
Vägen mot värme kändes fasligt lång
Och färden alltför kall
Men ismolnen lättade och marken skymtade äntligen fram
Livet vände åter
Och med solens kraft trängde det sig fram
Men isen krafter är också starka
Och även en stor fisk får vika sig för herr vinters iskalla grepp
Vägen såg ändå ljus ut
Och långsamt kröp folket fram ur sin vinterdvala
Ur mörkret och ut i trädgårdar och balkonger
Våren kändes mjuk mot deras kinder
Och de kunde skymta tecken
På det som snön hade gömt
De sträckte sig mot den klarblå skyn
Njöt av solens strålar
Och lät vinden rufsa deras hår
Landet var äntligen fritt från herr vinters järngrepp och erövrat av fröken vår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar