Ett avlångt land fylldes till bristningsgränsen av fluffig snö och glasklar is.
Vägen mot värme kändes fasligt lång
Och färden alltför kall

Men ismolnen lättade och marken skymtade äntligen fram
Livet vände åter

Och med solens kraft trängde det sig fram

Men isen krafter är också starka

Och även en stor fisk får vika sig för herr vinters iskalla grepp

Vägen såg ändå ljus ut

Och långsamt kröp folket fram ur sin vinterdvala

Ur mörkret och ut i trädgårdar och balkonger

Våren kändes mjuk mot deras kinder

Och de kunde skymta tecken

På det som snön hade gömt

De sträckte sig mot den klarblå skyn

Njöt av solens strålar

Och lät vinden rufsa deras hår

Landet var äntligen fritt från herr vinters järngrepp och erövrat av fröken vår!