Varför det är så sällan det dyker upp nya inlägg fick sitt tydliga svar i morse. Jag satt uppe säkert två timmar längre än tänkt igår natt, bara för att skriva inlägg och lägga upp bilder. Av någon anledning tar det ibland så lång tid... speciellt när man har många bilder... och att sålla bort har jag aldrig varit bra på :P
Well, skrivandet slutade i princip när jag började på mitt jobb, känner inte att jag hinner att skriva av mig, och det som man behöver få ur sig kanske inte borde komma ut i på internet... Eftersom det mesta som rör sig i mitt huvud är jobb, jobb och jobb. Skrivarhuvudet dyker ju oftast upp nattetid för mig, och ska jag klara jobb får jag faktiskt se till att sova istället för att skriva om nätterna. I natt bloggade jag.... imorse försov jag mig!
1+1=katastrof
Tyvärr känner jag inte så här för bara bloggandet. Jag får ångest så fort jag tänker på att göra något annat än jobb. Jag vet inte hur länge det kommer kännas så här, men jag hoppas det försvinner snart. Ångest är överskattat.
Eller är jobb överskattat?
Träning går bra att tänka på också, och ibland går det att koppla av hjärnan undertiden också. Men ångesten verkar förfölja mig lite här och var. Dumma ångest låt mig vara ifred!
3 år sedan
1 kommentar:
tja...ser man det existensialistiskt är ju ångest och livet ett och samma. Ingen ångest= inget liv. Men det är klart ångest är ju inte så kul. Strunt i bloggen och ta till vara på de tillfällen du får med vänner. Jobb är ibland ett nödvändigt ont men kan också vara väldigt kul! Sedan är det trevligt att inte behöva leva på nudlar. Hur det än är så finns vi, dina vänner, alltid här oavsett hur mycket eller lite du bloggar =) Kram i solen/regnet
Skicka en kommentar